living on a prayer?

hälsade på morfar i karlshamn idag

vet inte vad jag ska skriva

jag är så tom.

han är så blek, och så liten och smal.

de har slutat ge honom cellgifterna nu

eftersom det inte finns nån mening.

han sa till mig;

"gråt inte frida, för jag gråter inte."

jag kan inte hjälpa det, jag gråter.

sen grät jag lite till, och sen skrattade vi

sen grät jag igen.

sen skrattade vi.

det har alltid varit du och jag,

FATTAR DU ATT DU INTE KAN LÄMNA MIG?

jag blir så arg.

du och jag, musiken, kamerorna, blommorna

du har tagit med mig överallt,

ja det finns nog ingenstans jag inte har varit

tillsammans med dig.

alla upplevelser, som jag aldrig kommer glömma.

förstår ni vilken underbar människa

som snart kommer försvinna,

och jag kommer aldrig mer bli den samma.
jag vill ha dig hos mig på studenten, när jag tar körkort

när jag gifter mig, skaffar barn,

och jag vill att du ska få se din och mormors ny lägenhet.

vet att du gett upp hoppet &

jag vet inte vad jag ska tänka längre.

mormor tycker vi är som emil och alfred

för det är du och jag morfar

min bästa vän, jag älskar dig