jag slängde bort nån slags vän

åh gud,
jag tänker inte på dig lika ofta som jag borde.
mina skuldkänslor får mig inte att må bra,
och gråter inte lika ofta heller.
det är faktiskt inte förrän nu
som det har hunnit ikapp mig att du är borta.
snart 3 månader sedan.
jag tror att jag har undvikit att tänka på dig,
eftersom jag bryter ihop varje gång.
förlåt, jag älskar dig så.

jag vet egentligen inte hur min sorgeprocess går till
eftersom jag lyckas att hålla tankarna borta.
sörjer jag ändå?
det är liksom nu det börjar märkas,
som på högtider, födelsedagar samt bara vanliga saker..
du är inte med.
och jag börjar förstå att du aldrig mer kommer vara med.
min bästa vän i livet,
kommer aldrig mer umgås med mig.
och det är inget du valde själv,
det är jag så himla arg över.
hade jag bara fått 10 minuter tillsammans med dig igen
då skulle jag.. jag vet precis vad vi skulle gjort.
antingen skulle vi fiskat tillsammans.
eller fotograferat havet.
bara varit lika fridfulla som vi alltid varit.
min finaste vän.

nej nu gråter jag floder, jag kan inte skriva mer.
godnatt