pass it on

jag tänkte just på hur jävla underbara
och fina vänner jag har.
blir rörd när jag tänker på det,
att jag vet att dom älskar mig
och jag älskar dom så innerligt.
alla betyder nåt, men på olika sätt.

jag är så glad att jag har emelie,
hon är min barndomsvän,
och likaså johanna.
även dom andra från barndomen som
sara, alexander, per, marre..

och de andra från högstadiet som
jag tappade lite men hittade igen
som sebbe och anna, och tim.
även om det inte är på den nivån
som andra, men alla betyder nåt för mig.

de jag träffat nu i gymnasiet,
ja herregud, det är inte den lilla skaran folk.
men jag får aldrig nog av att lära känna nya.
alla underbara på HR, ingenting slår er.
det är äkta kärlek.
nathalie, victor, linus... bäst. verkligen BÄST.
martina, och alla som jag lärt känna genom
henne som benjamin och ante med flera.

el-killarna, och alla andra på österängskolan
som jag funnit, och folket jag funnit genom dem.
och halmstads-pojkarna, vilka äventyr vi haft
och kommer att ha.

oj, nu låter det precis som jag tar förväl
och ska dö. nej, jag vill nog bara intala
mig själv hur mycket alla betyder för mig.
borde sluta skriva nu haha.