24 augusti 2009

för vi passar så bra ihop, och våra leenden är likadana som de alltid varit. älsklingar. mina syskon. vår pappa & vår enighet, hur bra vi passar ihop.

oj vad jag önskar det vore vi just nu,
allihopa.
mitt hjärta brister så fort jag tänker på oss.

1 kommentar:

tove sa...

ja fy! att man kan sakna en samling helt knepiga människor egentligen, så mycket att det nästan gör ont. eller så är det tryggheten eller bara den allmänna gemenskapen! man får nog en liten studentkris såhär års, om man är färsk student själv!