godnatt.

jag vill inte vara här längre,
jag orkar inte med det.
har stått ut så jävla länge med det,
och jag tycker så synd om mamma.
det är inte vårat fel, jag vet,
men eftersom han inte kan erkänna
att han har ett problem så vet jag
inte längre hur jag ska stå ut.
jag är aldrig hemma på helgerna,
försöker undvika att vara hemma.
vill ha nån att prata med,
som förstår.. men det finns ingen
som jag kan prata med.

kan inte prata med min bror,
eftersom han antagligen mår ännu sämre
av det. stackars nils..
jag önskar bara att dom skiljer sig,
eller att han tar tag i sitt problem.