goodbye HR3C, framtiden väntar

finns bara ett ord för gårdagen: oförglömlig!
började klockan halv åtta i tivoliparken
med skumpafrulle. en blöt sådan, men
inte så mycket regn ändå.
tog bussen till skolan och satt i aulan och hade avslutning.
tog en taxi till fredholms med klassen och
hade en UNDERBAR, avslutningsmiddag
med mycket mycket skratt,
skrev i varandras mössor och sånt också.
tog taxi tillbaka till skolan där det blev
ett farväl i aulan av studentkommitén i form
av ett sentimentalt bildspel från alla 3:3,
fester och dylikt i skolan. fint som fan!
väntade och väntade på att få springa ut,
satt och grät. kan säga att
det var linus förtjänst att jag började gråta
när han kom fram till mig och pussade mig
på kinden och sa; jag kommer sakna dig så mycket,
du gjorde klassen hel. jävlar vad mina tårar sprutade.
ahh.
sen var det dags att springa ut i skyfallet,
där föräldrarna väntade.
studentflak därefter som var fantastiskt.
hade kunnat åka där hela livet, haha.
skrek tills vi inte kunde mer,
och så hamnade jag på förstasidan
på en stor bild
i kristianstadsbladet idag.
trevligt ju!

bar av hemåt till lite festligheter
med släkt och vänner. riktigt bra.
nathalie kom sen, och så åkte vi till
staden och drog ut en väldigt kort runda
(för mig iaf) inte kul alls på banken,
eftersom det var trängre än i auschwitz.
stack hem till benjamin och sånt.
mycket bättre!

kan inte klaga på nåt,
förutom vädret.
men känns som det kunde kvitta.
det händer bara en gång i ens liv.