11 juni 2009

ska man skratta eller gråta? ps. jävligt långt inlägg. ds.

studentångesten kommer krypandes
och vet inte hur jag ska känna.
ena minuten längtar jag till morgondagen.
och andra minuten så vill jag bara vara
med min klass för alltid.

jag minns när vi slutade sexan,
det var en underbar dag.
(använder fortfarande min
avslutningsklänning, hähä)
då var man så vuxen,
och veckan innan hade vi varit
på tjärö med klasserna.
vilket fortfarande är ett av de
finaste minnena jag har.
tiden stod verkligen stilla, men vi
hade så kul exakt hela tiden.
vandrade på den vackra ön,
var i fårhagen och matade fåren,
paddlade kanot till den förbjudna ön,
rodde eka och trillade i vattnet,
badade, fiskade ål, hoppade från den stora stenen,
spelade klädpoker, ritade tatueringar,
berättade spökhistorier, spelade musik
från fönstret, markus fick solsting, bastade,
duschade för 3 kr i minuten, spelade brännboll,
grillade korv & marshmellows & var så jävla BRA.

på skolavslutningen grät jag nog inte alls,
jag ville ju bara börja högstadiet och träffa
nya och fler kompisar. vilket jag gjorde.
min klass var definitivt inte den bästa.
men det fanns ju guldkorn som emelie,
johanna, marre, sara, linnéa, lisa, mathias,
sebbe, tim.
högstadiet var verkligen en berg och dalbana.
osäkerheten var ett faktum.
jag försökte hitta mig själv men det gick dock inte.
bytte vänner hit och dit och jag visste inte
vem som var på riktigt. linnéa fanns där ibland,
emelie ibland, johanna & marre ibland.
på sommarlovet mellan sjuan & åttan umgicks
jag med emelie o & nathalie konstant.
vi hade så jävla kul. red på nathalies hästar
utan sadel så vi fick skavsår som blödde där bak,
var i broby och åkte moped, smygrökte, tjuvbadade
på badet, umgicks med äldre coola killar & massa annat.
sjukt spännande.

efter sommarlovet så umgicks vi inte mer.
men kan lätt säga att det var det roligaste lovet
jag varit med om.

hittade mig själv allt mer och mer i nian
och hade även då nästan dumpat min
konstiga och skitfula hippie-stil helt.
eller ja, hippie kanske man inte kan kalla det,
men nåt sånt sedan jag gick i fyran.
vi försökte oss på massa onödiga fyllor,
men det började visserligen redan i åttan.
då vi inte hade nånstans att vara,
fick vi helt enkelt vara utomhus och supa.
great!
jag och linnéa åkte in på kristianstadsdagarna 2005
och vi hade med oss smuggelsprit som
vi blandade med läsk från mc donalds i pappmuggarna.
fulla som fan blev vi, men det var så jävla underbart.
såg timbuktu i tivoliparken och träffade killar som
vi hånglade upp litegrann.
minns att mitt strul var snygg, hade rakad skalle
och var 2 år äldre. 17 år! jisses.
jag själv hade ju mitt röda, krylliga hår
som visserligen var ganska fint.
och så hade jag en vit t-shirt och kort jeanskjol.
och mina vans-skor! icke att förglömma.

sen slutade vi nian, var ledsna,
lova att hälsa på lärarna nån dag,
hälsade aldrig på lärarna nån dag.
skulle börja gymnasiet och splittras.
knappt hälsa på sina gamla klasskamrater
på stan, försöka bygga upp ett nytt jag.

början av sommarlovet 2006 minns jag inte alls,
men från mitten minns jag nog hyfsat.
vi var såklart på kristianstadsdagarna, söp som fan
och så var vi på tivolirock. sara träffade danne,
och träffade rikard. haha.
ja jisses, det var en rolig tid. vi umgicks var och varannan dag.
han kom och hämtade mig i sin röda cabbe.
och så var vi hos honom och gjorde diverse ting.
mest film och så.
efter en tid var det inte lika roligt längre,
eftersom han gjorde lumpen. så jag tröttnade.

vilket nog var lika bra, för jag spanade in massa
snygga killar på skolan. herregud.

jag och marlene började umgås med
niclas, richard och ola som gick i trean.
JÄVLAR vad balla vi var.
minns fan inte hur det gick till,
men vips så en dag kom de hem till mig
och så umgicks vi hela natten ungefär.
det var väldigt roligt.
vi började gå på fester, bland annat ganska
ofta hos oskar i hammarslund.

och så blev det 2007 och jag umgicks mer
och mer med nathalie. jävligt intensivt.
men hon är den bästa vän jag haft,
tills det blev för mkt. men jag tror inte nån
kan nå upp till den nivån, nånsin!

det blev vår, och jag umgicks med
marcus ganska mycket, åkte till kreta
med familjen + nathalie. efter det började jag och
emelie umgås med andreas & erik.
ja herregud, det är lite suddigt men
ändå inte. blev kär. blev hjärtekrossad.
läkte. blev kär igen. blev ihop. älskade.
blev hjärtekrossad. läkte.

sen blev det 2008 och vi fyllde 18.
jag och johanna. vi var ute varje helg ungefär,
och så har det ju fortsatt ungefär.
iaf för min del.

resten av gymnasietiden har jag faktiskt
inte riktigt bearbetat än.
men det är väl förståeligt eftersom
det gått så snabbt att jag inte fattar
att det är över nu. imorron är det borta.
längtar men ändå inte.
vet inte vad jag ska göra med mitt liv,
men ändå vet jag vad jag vill.
har otroligt många möjligheter.
men ändå inte. jag är så feg.

jag vet att jag kan göra vad jag vill, om jag vågar.

tack för att du läste, det gör mig glad.

2 kommentarer:

Anna sa...

Så fint skrivit!

Ella sa...

Ja det var en väldigt fin text, får mig att längta framåt!